Håkan ljuder i mina ögon och jag blir sådär lugn och harmonisk. Han är bra. Så bra. Regnet smattrar mot fönsterbläcket, och jag längtar efter doften av blöt asfalt.

Kan du älska mig, som luffaren älskar landsvägen?
Kan du älska mig, som måsarna älskarna takåsarna?
Kan du älska mig, som de unga, älskar revolutionen?
Kan du älskar mig, som den ängslige, älskar gryningen?
Kan du älska mig, som sjömannen älskar haven?
Kan du älska mig, som studenten älskar att drömma om?

Det där sista passar ju så bra. Drömmar. Ja, det har jag gott om.


Förra helgen spelades en hel del gitarr i Göteborgs parker.

.