Pappa fyller femtio och är nu officiellt gubbe, säger jag mest för att han inte alls känner sig gammal. Det är han egentligen inte heller. Ung i sinnet, och i kroppen också för den delen. Idag har jag också upplevt hur det är att vara sådär fruktansvärt mätt att magen står ut en meter från kroppen och man knappt kan gå. Vi firade vati på libanesisk restaurang där vi åt "Meza" som består av ett tjugo-tal smårätter. Det var rasande gott. Kallrätt och varmrätt, grillat och efterrätt med frukt. Nu behöver jag liksom inte äta på två dagar. Bra, va. I bakgrunden spelades underlig musik som fick mig att tänka på Bollywood filmer där massvis med människor dansar i färgglada, fladdrande kläder.

Just nu sitter jag i sängen (och undrar i mitt stilla, eller egentligen ganska livliga sinne, hur jag ska klara mig utan min säng när jag reser bort, bort, och lusläser "London reseguide" samtidigt. Den är bra. Och London verkar bättre än bäst. Övar engelskan också. I min ensamhet.

"I would like som wåtööö, pleeese.
"Thank youuu".