Jag har stjärnor som lyser i taket när det är mörkt. Plaststjärnor. Inte riktiga. Men önskar att det var riktiga. Kan urskilja dom någon minut efter att jag har släckt sänglampan. Ögonen måste ju vänja sig först. I vardagsrumstaket precis under den vita soffan finns ett fönster och jag har alltid tänkt att därifrån kan man se på stjärnorna inomhus. Titta på karlavagnen under en filt med någon man tycker om. Utan att frysa. Det vill jag också ha. Fönster i taket.
Snön ligger tunt på hustaken, ur skorstenarna ringlar det rök ibland. Vintern är fin och iskylig, men jag tycker om den. Har torra händer, nariga läppar. Hud som knottrar sig och en beständig längtan. Bra längtan.