"No baby, you don´t know what you´re missing.
You can watch her walk away, make you wanna slap it, make you wanna slap it!"

"Take these baby, peaches and cream."

"I´ll give you coco, coco."

Haha, åh. Lafayette, vilken man. Det här gör min dag. Om och om igen.

Ensam hemma i stora huset. Inte ett barnskrik eller hundskall. Det mörkblåa nagellacket är lite bortskavt i kanterna. Sitter skräddare i sängen med iskalla händer och ett ruffs som doftar svagt av rök. Igår åt vi tacos, drack vin, spelade gitarr på altanen fast det var för kallt, hade vadslagningar och så en bussresa av till Camden. Vi missade tunnelbanan. Stupade i säng vid halv sex. Strålande kväll, även om Camden är sådär. Jag går runt och tänker så gott som hela tiden att det skulle vara så fint om våren kunde komma till London nu, så man kan picknicka i alla parker. Dunderpicknick. Ja, tack. Nu ska jag in till staden för att dricka kaffe med Linnéa.

Sitter och bläddrar i februarinumret av Vogue. Så himla fint modereportage med Freja. Så snygg. Älskar håret på andra bilden. Vill ha sånt där ruffs. Tänkte kila till frisören snart och känner för att göra något drastiskt. Hm.
Snart är det februari, och jag kan knappt vänta. Barnvaktsfri hela månaden. Festligt så det bara sjunger om det.

Finaste helgen är över. Skedat med L både fredag och lördag. Gått på We will rock you. Ohmy. Vilken musikal. Helt sinnes. Queen-extas i tre timmar. Går knappt att beskriva hur bra det var, även om jag hade velat. Dagen efter tog jag och L en tripp till en förortsliknande del av London för att besöka en tatuerare. Han hade svart skägg, var hemskt trevlig och rökte joints. På kvällen dansade vi oss svettiga på Ruby Blue, jag i nya skorna. Haltade till bussen vid halv fyra och hade träningsverk dagen efter.
Söndagen var mest ett trötthetsvakum. Men vi trotsade ihopfallande ögonlock, och gick ut och åt och drack drinkar. Helgens timmar och sekunder får inte gå till spillo. Nu ska jag ta en välbehövd dusch och sedan sjunka ner i sängen med Vouge.

Nu är dom mina. Har suktat ända sedan jag kom till London. Gått in i affären säkert fem gånger. Provat och känt efter. Gått fram och tillbaka. Tvekat och hittat en ännu ett skäl till att inte köpa dom. Men idag hade jag liksom slut på anledningar. Dör av materiell lycka. (Bilden gör dom inte rättvisa dock, tycker jag. Så fina på. Ih). Ska inviga dom nu med detsamma och åka hem till Linneá och dricka te.

Fick paket av mamma häromveckan med två tröjor och mjukaste morgonrocken i, som jag bosätter mig i om kvällarna. Kan inte fatta hur allt det där fick plats i detta lilla paket.
Annars regnar det mest hela tiden. I alla former. Jag går runt och smygpeppar inför fredag, då vi ska överraskningsfira Matilda som fyllt tjugo. Hon har inte den blekaste, utan undrar nog vad sjutton vi har hittat på. Kommer bli lysande. Fick också reda på att min familj åker bort varje helg nästföljande månad. Dör vad fint. Ett helt enormt hus för mig själv. Oj, vad det ska hemmafestas då. Och drickas vin. Och dansas. Och pratas inpå småtimmarna. Åh, nu ska jag och peppen gå och lägga oss. Såja.

Har dansat och pubat mig igenom helgen (tycker att man borde införa det ordet. Som att "klubba" fast man går till en bar istället. Puba. Clever, Cilla) tillsammans med fina flickor och rosévin. På söndagen blev det Au Pair-träff i Svenska Kyrkan. Frågesport och "gissa TV-vinjetten-lek" och sånt där trevligt. När True Blood introt spelades blev jag helt överexalterad.

Nu är det måndag och jag är trött. Gillar inte alls måndagar. Kanske för att det innebär mycket jobb efter en fin helgs ledighet. Det är som snöslask, söndagsångest och dålig hårdag i kombination. Snart ska jag ge mig ut på en av mina dagliga kvällspromenader med L och M.

.

Nej, jag har inte färgat håret. Inte alls. Skulle nog aldrig falla mig in, även om jag rysligt gärna vill ha rött hår. Rött som ett höstlövsträd. Drog lite i kontrasterna bara.

Imorse brände jag i vanlig ordning bröden i brödrosten, så att brandlarmet nästan gick och jag fick öppna altandörren och frenetiskt vifta med den rutiga kökshandduken. Ute blåser det vindar i orkanstyrka. Min första helg i London tjugohundraelva ska tillbringas med löningen på Urban Outiftters. Och lite andra affärer. Det blir bra det. Ikväll känns det som att en pub skulle sitta finare än snus.

Åkte buss in till Portobello idag. Satt på andra våningen och det kändes som att åka bergochdalbana ungefär, när den krängde hit och dit i nerförsbacken. Mötte upp L och vi drack kaffe och tittade på kläder. Mitt shoppingbehov har inte på långa vägar stillats. Bara lite. På torsdag blir det Westfield. Klädfest.
Det jag egentligen tänkte säga är att den här låten är min drog just nu. Lyssnar på den hela tiden. Jämt. På bussen, på Londons gator, i tobaksaffären, på väg genom Queens Park för att hämta barnen från skolan, när jag sitter i rummet och googlar journalistlinjer. Hela Håkans nya album är helt fenomenalt. Att lyssna på hans låtar är lite som att åka berg-och dalbana det också.

Hejdå snön, och tack för den här vintern.

Solen kikar fram bakom en regntung himmel. Ryggen värker efter att nyss ha vikit ungefär femtio tröjor och jeans och lagt fint i tvillingarnas mörka trägarderobs-lådor. Lager på lager i högar. Tre stycken. Tillbaka i London nu, tillbaka till jobbet. Känns bra. I förrgår tog jag och L en tripp hem till Matt och Yev. Det var himla fint för dom bjöd på middag. Tre rätters. Så tittade vi på film, spelade poker och drack hur många glas vin som helst. Rökte röda Marlboro ut i natthimlen, genom snetaksfönstret och vid fem på morgonen somnade vi. Just nu är jag otroligt sugen på att fylla min garderob med lite nya kläder. Imorgon bär det av in mot staden. Finaste staden.

Kålis.

Åh, imorgon är det back to work igen. Har haft tre himla, himla fina veckor och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden lite grann. Nytt år, nya krafter, entusiasmen på topp blandat med lite resfeber och nervöst nagelbitande är känslorna just nu. Tycker om att flyga, skulle bara vara fint att ha lite resesällskap. Någon att handsvettas med när flygplanet skakar och sådär.

Igår hade Anna fest och det var bäst. Sedan ett snabbt men underbart Bongobesök. Måste ju säga farväl till min favoritsunk-bar. Kommer sakna värmen inomhus, morgonrocken, långa mysfrukostar, parkettgolv, att vandra endast mellan köket och soffan en hel dag, bli ompysslad av finaste päronen. (Nej, nu ska jag sluta vara sentimental. Foer helvede).

Nästa gång jag sätter mina sandaler i Svedala kommer det vara juli och varmt.
Fint!