Mollösund är ett av Sveriges äldsta fiskelägen. Såhär såg det ut 1910 och då fanns det dryga ettusen invånare.
Nu är det lite mer tätbebyggt. Har faktiskt tagit det här kortet från samma plats som förgående bild.
Oväder på gång. Älskar storm på kusten, speciellt när man kan se de enorma regnmolnen torna upp sig några kilometer bort. Då får man doppa sig snabbt som attan och sedan springa hem och kanske dricka te och se på när himlen öppnar sig och regnet öser ner. Hur varje droppe slår som spikar rakt ner i asfalten, på hustaken och på fönsterrutorna. Kanske dundrar blixten ner någonstans i närheten. I havet blandas sötvattnet med saltvatten. Dock finns det inget som känns mer befriande än att bada i ösregn. Simma runt naken. Det måste alla göra innan dom dör.
Något av det bästa jag vet är solnedgångar. Den perfekta platsen är från fyren och det gör jag alltid några gånger om sommaren. Jag räknar minuterna och inte förrän hela solen har sänkt sig bakom berget, går jag därifrån. Det finns liksom ingen annan plats jag hellre skulle vilja vara på då. Därifrån är det bara öppet hav tills man stöter på Englands kust. Ibland tänker jag att man kanske kunde paddla kajak dit. Tälta på små holmar och leva på ravioli och sådan där friluftsmat på påsar. Se på stjärnorna hela natten och känna att man har all tid i världen att göra precis ingenting föutom att bara vara.
Här har solen precis gått ner, runt halv elva. Vi säger hej till natten.
Detta är vårt kök i nya huset. Tråkigt nog försvinner mycket av de gamla sjökaptenshusen och därmed charmen då snorrika människor bygger om eller spikar upp staket runt trädgårdarna. Man ska kunna gå fritt däremellan, tycker jag. Som det var förr. Allt ska vara så nytt, fräscht och pampigt nuförtiden.
Hittade denna bilden och nu förstår jag hur himla litet mitt lilla paradis faktiskt är. Gulligt värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar