När mitt intensiva, orubbliga läsande tillfälligt störs av ett takfast tickande från den fyrkantiga köksklockan som står högst upp på bokhyllan, slår det mig att det verkligen är tyst i huset. Här det det ju aldrig tyst.
De andra har åkt till leksaksaffären. Svagt fågelkvitter hörs utanför. Rofylld, grå onsdag i sällskap av tandvärk som inte riktigt vill gå över och min nya mörkbruna filt från IKEA. Och den mest fantastiska bok. Kan. Inte. Sluta. Läsa. Tycker det är så rysligt synd att Stieg Larsson inte längre finns när han skriver så magnifika romaner. Vill läsa mer, mer.
Kaffe och yoghurt. Klarar av att suga på en chokladbit också. Placerat mig i den vita soffan och här kommer jag nog stanna hela eftermiddagen.

Hej, så länge.