Nu är det första mars, officiellt vår i månader sett, och jag säger adjö till vintern och allt som heter kyla. Fast visst är det kallt fortfarande. Februari har varit en bra månad, om inte bästa någonsin.
Idag pratade jag och Linnéa om gymnasietiden. Det var så himla fint. Skolkorridorer och flummiga religionslektioner och sånt där. Om den stora dagen då man blev fri samtidigt som man la ett helt kapitel bakom sig med känslor av vemod och eufori på samma gång. Om framtidsångest och lärare som gjorde de där tre åren lite sämre än vad de hade kunnat vara. Men mest av allt var Peset helt magiskt. Faktiskt. Detta året ser jag fram emot en lika fin vår i London. Det låter så bra i munnen. Vår.