Grät gjorde jag. Vi. Och sen försvann jag och nu känns det som hundra år sedan. Avlägset. Vilket år det var. Herregud. Hem till den förut så föraktade, men nu kolossalt omtyckta staden. Jönköping är bäst med lite mellanrum. Komma och gå lite. Det är så man ska handskas med den.

En oväntad fika utveklades till glädjerus och miljoner pepp-volter i magen. Det stavas Norge och är så bra, så himla bra. Kan knappt vänta. Måste överleva en vinter här först. Men så tänker jag att om jag ska kunna överleva så måste jag ha något att se fram emot. När isen smälter på sjöarna och asfalten blir solvarm. Då.

Då. Jäklar.

Mitt city, ditt city, mitt i cityyy!

Alltid
Om du älskar mig kommer jag lämna dig
och om du lämnar mig kommer jag älska dig

Juli. Tio dagar.
Gråta eller skåla?