LILLA FJÄRIL, FLYG

Idag gav jag mig ut på promenad, en runda som jag brukar gå i rask takt bara för att andas lite. Just idag var det något speciellt med luften. Luften i sig andades vår och det var något av det härligaste jag har upplevt på länge. Jag hade på mig solglasögonen, fast strålarna bara blygsamt tittade fram då och då. In i mina öron strömmade Håkan Hellströms "Lilla fjäril flyg" och jag sträckte på benen som flög över marken utan att direkt nudda den numera grusade, snöfria asfalten.

Allt kändes lättare än vanligt. Jag log. Sjöng med i låtarna.

Det friska vindarna som blåste över bron andades också vår. Så orubbligt och utan tvivel. Vinden var ljummen och len. Den smekte min hud som inte knottrade sig alls. Vilket den brukar göra. Men nu är allt inte längre som det brukar. Ingenting är som det brukar. Isen låg fortfarande över Munksjön men här och var hade den spruckit upp och lämnat plats för vattnet. Som snart kommer att smälta ner allt det hårda, vita, kalla till blått, varmt, porlande vatten.