Egentligen borde jag inte sitta här och skriva om saker som tynger mig eller saker som jag tycker om. Egentligen borde jag vara inne i projekarapportens värld och skriva, skriva, skriva tills tangenterna glöder av den ilande farten av mina flinka fingrar. Och bli klar. Slutföra det påbörjade. Men jag är ganska dåligt på sådant där emellanåt. Att slutföra saker. Det finns alltid något annat som lockar mer, något roligare och finare som jag tycker är värt att ägna tiden åt. Jag vill känna saker. Inte skriva. Jag vill uppleva saker. Inte lära mig. Jag tror aldrig skolan har känts mer onödig än den gör just nu.
Igår klockan tre på natten låg jag och en vän hand i hand (för att vi frös så förskräckligt och vi tänkte att kroppsvärme kunde hjälpa oss att återfå känslen i fingrarna) på en alldeles tom Vätterstrand och tittade på stjärnorna. Det var alldeles hemskt fint och jag kände mig hur lycklig som helst. Han såg ett stjärnfall och önskade sig någonting. Sedan lyssnade vi på "Life on Mars". Väldigt passande med tanke på vårt samtal om livet. Jag tror bestämt att jag till och med spekulerade i om det kanske kunde finnas liv på mars. Sedan tittade vi lite extra på karlavagnen som lös så klart och röken från våra cigaretter skingrades så fint påväg upp mot natthimlen.
Sådana där nätter gör mig så glad. Episkt stjärnskådande en aprilnatt, som han sa.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar