Min bror gjorde frukost på sängen till mig klockan sex på morgon när jag fyllde nitton sensomrar förra veckan. Den tjugosjunde närmare bestämt. Gott var det och glad blev jag. Jag fick två kokböcker av Hannes också. Den mannen är fin, han. För jag måste lära mig att laga mat nu när mitt au pair liv börjar alldeles (för?) snart. "Hjälp"- känslan blandas med lycka. Det är äntligen, men ändå inte. Skräckblandad förtjusning så det bara knakar om det. Födelsedagen avslutades i alla fall på Bongo och det var fint med dans, bra folk, öl och annat trevligt.

.

Imorgon blir det mer dans och mer alkoholhaltiga drycker, då det är fest i kulturhusets vindslokal. Då ska vi dansa ännu mer, slänga med huvuderna så håret slår som en piskor i ansikterna men in bry oss för det känns inte. Vi knuffas lite istället och känner electromusiken dunka oavbrutet i kroppen, kanske i takt med hjärtats slag som pumpar runt blod i våra ådror. Ett, två. Stampar i golvet. Snurrar runt. Svett. Kanske lite tårar om det är någon riktigt bra låt som man tycker hemskt mycket om eller kanske bara på grund av vinddraget när man kastar huvudet hit och dit i takt med basen. Att dansa är något av det bästa man göra. På riktigt. Att bara röra på kroppen utan att tänka på något annat än just det, bara blunda känna, andas. Det är fint. Jättefint. Nu ska jag krypa till kojs och sova länge, länge för imorgon är jag ledig för första gången på evigheter.