AM och PM. Eller tvartom? Eftermiddag och formiddag blandas ihop. Jag oker tog, frogar femton personer om vagen, skrattar for att allt gott so in i helsike fel, ringer taxischaufforer som alskar Abba, och ler ot London och den lustiga vanstertrafiken. Barnen ar fina, den yngsta hatar mig emellanot, men det gor inget, han ar ju i trotsoldern. So jag skyller po det. En inneboende amerikan och barnens mormor stoter jag po i dorroppningen. Hon pratar och gestikulerar som ingen jag har traffat gjort tidigare, helt underbar, och jag ler fnissar over min kopp te.

Tack och hej for mig och london dag ett.