Sådant där hår skulle jag vilja ha.

Igår kom de bästa och finaste människorna i hela världen hit för att äta, dricka vin, gråta, kramas, hålla hårt hårt, kramas lite till, säga farväl och på återseende. Det var en hemskt sorglig men väldigt rolig snyft-fest. Imorgon åker jag till London och jag kan inte förstå det tror jag, för om jag hade det skulle jag vara dödsnervös nu. Jag känner mig helt, totalt cool-lugn och det är ju bra på ett sätt.

Undrar vad det egentligen är med mig.