Det blev lite bilder från 24 december ändå. Älskar verkligen julafton men har märkt att den där pirriga förväntan som jag alltid hade när jag var barn, har försvunnit nästan helt och hållet. Kanske i takt med att man blir vuxen. Det bästa är i vilket fall att sjunka ner i soffan och se på "Karl Bertil Jonssons julafton". Alltså. Den där Tage Danielsson.

En utgång till Bongo på juldagen trots en envis förkylning fick jag sota för på annandagen, när jag vaknade upp med feber och oändligt med snor. Har vandrat runt i min nya supermjuka morgonrock med luva på (och känt mig lite som Arwen i Sagan om Ringen) i två dagar nu och rört mig till vattenkranen till tekokaren i köket till soffan, till sängen. Öppnat altandörren lite då och då för att insupa frisk luft i mina sönderhostade lungor. Snart kommer i alla fall L hit och muntrar upp mig. Blir så otålig av att vara sjuk. Får myror i benen och energi som lägger sig på lager.

Tre dagar kvar till jul och jag dricker julmust, träffar vänner, pratar till tre på natten, älskar Jönköping och tänker att jag aldrig uppskattat en ordentligt uppvärmd lägenhet så mycket förut. Fy för engelska kalla stenhus. Här är det är snö och femton minusgrader. Utomhus. Som det ska vara, och mina lår domnade när jag och H gick till Systembolaget för att köpa whisky. Det var fullmåne och allt glittrade. Imorgon är det fest och jag är dunderpepp. Som jag brukar vara dagen innan. Tråkigt nog brukar peppen ta slut när kvällen äntligen kommer. Hoppas det håller i sig den här gången. Jag tror det.

Kyss.

Veckans sms från Louise, 19.33:

"OH MY LORD IN HEAVEN! Varför har du ens en mobil?! Från och med nu ska jag börja med brevduvor när jag vill ha tag på dig. Det kommer säkert gå fortare!"

Haha, ojdå. Kan inte hjälpa att jag alltid läser mina sms och sedan slår ihop telefonen med ett klick och tänker att "jag svarar om en liten stund" men glömmer istället bort det. Dagen, i bästa fall några timmar, efter minns jag (PLING PLONG I HJÄRNBALKEN) och jag får skuldkänslor och svarar snabbt som attan. Ah. Måste bli bättre på det där.

Imorgon natt sitter jag på planet hem. Åh. Dör. Jättemycket. WOHOOO!

Det är måndag kväll och jag är sprängfylld av "åka hem-pepp". Fyra och en halv dagar kvar. Trodde aldrig att jag skulle sakna alla där hemma så mycket som jag faktiskt gör. Men oj, vad jag trivs här. På lördag landar jag i snön. Åh, vad fint det kommer bli. Annars har jag gräsligt ont i halsen, dom där barnbacillerna är inte att leka med alltså. Host. När jag åker tillbaka har jag planerat att köpa med mig minst tjugofem påsar av det här:



Bästa chipsen i världen. Nu blir det sängen, bums.

Äter fyra knäckebröd på raken (med kaviar på såklart) och spelar världens bästa sällskapsspel med tvillingarna. Monopol. Alltså. Inte ens poker slår det, och poker är förjäkla bra. Och nu tar jag mig friheten att visa dom här bilderna som min bror har tagit, dels för att dom råkade finnas på en mapp i min dator och dels för att jag råkar tycka att dom är alldeles lysande.

På ett ungefär såhär har min helg sett ut:


Åkte IKEA-buss med L. Gratis. Såhär glad blev jag då. Vi fick leta ett litet tag innan vi hittade till det nästintill obefintiliga buss-stoppet. Själva bussen var gul och såg lite ut som dom blåa minibussarna jag brukar åka med min mormor i Göteborg. Väldigt söta med andra ord. Jag och L var mest fnittriga och förväntansfulla (och kanske lite patriotiska) över att få besöka vårt svenska, vackra varuhus.


Efter att vi handlat lite vaniljdoftande värmeljus för sjuttiofem pence styck åt jag svenska köttbullar. Höjdpunkten på hela helgen, typ.


Och så köpte vi såklart lite svenska livsmedel också.
Kaviar, knäckebröd och choklad och sånt där.


Söndagen bestod av julklappsshopping där Brick Lane stod på schemat. Älskar den gatan. Bäst i hela världen. Och så tog vi ett glas rödvin och en öl på en mysig pub i Notting Hill. Pratade om musik med tre australienare. Tog i hand, sa hejdå, hoppas vi ses snart igen och så pratade jag och L vidare en timme eller två.

Imorgon är det måndag och fullt sjå igen. Hatar måndagar hur fina mina supersöndagar än är. Ska försöka gilla dom. Men det är svårt. Godnatt nu, i alla fall.

Jag har stjärnor som lyser i taket när det är mörkt. Plaststjärnor. Inte riktiga. Men önskar att det var riktiga. Kan urskilja dom någon minut efter att jag har släckt sänglampan. Ögonen måste ju vänja sig först. I vardagsrumstaket precis under den vita soffan finns ett fönster och jag har alltid tänkt att därifrån kan man se på stjärnorna inomhus. Titta på karlavagnen under en filt med någon man tycker om. Utan att frysa. Det vill jag också ha. Fönster i taket.
Snön ligger tunt på hustaken, ur skorstenarna ringlar det rök ibland. Vintern är fin och iskylig, men jag tycker om den. Har torra händer, nariga läppar. Hud som knottrar sig och en beständig längtan. Bra längtan.