HEMMA

Nu är jag hemmkommen från Göteborg, ett par tröjor och ett par rutiga shorts rikare. På ditvägen fick jag fint sällskap av Ramona, som visst också skulle till Göteborg för att hälsa på sin vän Emelie.

Jag och mina kära mormor gick på loppis och jag hittade hemskt mycket fint. Att det bara kostade trettio kronor styck gjorde inte saken sämre precis. Senare på kvällen tittade jag igenom min mormors alla fotoalbum. Jag tycker väldigt mycket om att se på gamla bilder från femtio och sextio talet (sådär svart vita och lite i kanterna gulnande foton), på mina far- och morföräldrar och föräldrar i de unga åren. Jag förfasade mig dock oerhört över min då gräsliga klädsel. Hemskt är ordet. Riktigt vedervärdigt. Tur att jag har lite (eller snarare mycket) mer vett när det gäller kläder idag.

Dag nummer två innehöll mer strosande i affärer. Emmaus besöktes och ett par svart vit rutiga shorts införskaffades till alla kommande julikvällar vid stranden. Åh, sommar. Idag åkte jag hem, i det värsta snökaos man kan tänka sig. Sommaren kändes väldigt avlägsen. När jag tittade ut genom fönsterrutan såg jag inte ens en meter fram. Bussen körde inte i mer än trettio- fyrtio kilometer i timmen ändå från Borås till Jönköping. Men det var väl tur det. Man vill ju inte dö på kuppen.

Nu måste jag nog skriva lite på mitt arbete om Jehovas Vittnen, för jag har så ruskigt mycket prov och inlämningar nästa vecka att jag säkerligen kommer drunkna om jag inte får lite avklarat idag. Sedan ska jag måla naglarna kritvita, hade jag tänkt.

Jag och mitt bussällskap Ramona. Här är vi på fest hos damen själv, drickandes goda jordgubbsdrinkar.