EN FREDAGSKVÄLL I FEBRUARI

Min vän Linnea och jag skulle i fredags tillbringa kvällen på Bongo med fint folk, vitt blaskigt vin (som man ändå köper varje gång dels för att man blir mer påverkad av det, dels för att det ser så fint ut att mingla runt med ett vinglas i handen) och live-band i form av Hästpojken. När vi i den isande kylan äntligen kommer fram får vi höra att det är fullt och att de inte släpper in fler förrän klockan nio. Då kostar det dessutom hundrafyrtio kronor. Vi står besvikna och rådvilla ett tag men bestämmer oss sedan för att skapa en egen fest på mysiga Lingon. Och det gjorde vi.

Där dracks mycket gott italienskt rödvin och mannen i baren var hemskt trevlig. Jag träffade på två pojkar som går i min skola men som jag aldrig träffat, pratat eller ens hälsat på innan. Så dags nu då, tänkte jag. Efter några glas och ett antal chokladcigaretter som jag bjöd på (och som jag brukar köpa, mest för att det är så gott när sockret från filtret hamnar på läpparna) traskade vi vidare till Pipes of Scotland. Där diskuterades framtiden, vad man ska göra efter studenten. Jobba, resa, plugga, plugga utomlands, jobba utomlands, au paur i London (ja, ja!). Blivande balklänningar ägnades det också en hel del prat om. Sedan blev det dags för hemfärd.

Jag tycker om kvällar som inte riktigt blir som man tänkt sig. Våra planer blev drastiskt förändrade, men vad gör det egentligen? Nu träffade jag istället nya människor, som jag inte hade träffat om allt hade blivit som de borde blivit. Man vet aldrig vad som komma skall. Men det är väl lite det som är tjusningen med livet.