När jag längtar hem brukar jag titta på dom här bilderna bland annat:



En kväll, bland många, på Vätterstranden där jag och Julia posar väldigt oseriöst.

Solnegång vid sommarstugan.

När jag och Julia åkte till Hooks för att rida på envisa hästar.

Min innergård.

När jag, Julia och Lina tog en tripp för att utforska Göteborg nattklubbar. Vi levde livet med vin, cigaretter, dans och gitarrspelande på högsta studentlägenhets-balkongen. En av dom finaste helgerna jag har varit med om.

När det hade snöat så mycket att jag och Linda bestämde oss för att bygga en gigantiskt snökoja.

En av kvällarna vi festade i Helenas rum (krullet är så fruktansvärt söt på denna bilden).

Det här var första gången jag träffade Joanna i nyktert tillstånd. Hon var så fin och rolig även då.

Strosade runt i Röda Korset affärer med dessa kvinnor en hemskt varm sommardag.

En festlig kväll hos Ramona.

När Lina fyllde myndig. Finfinfin kväll.

Emmaboda-som var bästa veckan i mitt liv.

När Crystal Castles spelade dog vi lite smått. Eller mycket.

.

- Cecilia...?
- Yes?
- I love you.
- Aw, do you? Well, I love you to.

Gårdagens museiplaner sprang iväg och begravde sig, istället blev det rundvandring i Notting Hill och jag fångade regnbågen och "The Travel Bookshop" från filmen med samma namn på bild, uppifrån L:s sovrumsfönster. Idag har jag mest frusit hela dagen, memorerat gatnamn, och strosat runt på Portobello Road i jakt på ett par nya skor och en tröja. Skulle behöva en sisådär hundra stycken för att inte frysa.

God morgon. Idag mår jag inte bra alls. Har ont i halsen och känner mig jättesvag. Det går liksom i slow motion när jag ska gå upp för trapporna och mina rörelser är mycket långsammare än vanligt, ungefär som i Sagan om de två tornen, när enten (trädet) pratar sådär irriterande sakta. Trots det ska jag uttnyttja dagen och samla kulturpoäng med L och L och åka till National History Museum och titta på dinousairer. Adjöss, så länge.

Jag har varit hemma själv i helgen. Fint, tycker jag. Inga skrikande barn som väcker en på morgonen. Igår myste vi med mozarellapizza, jordgubbar och chips. Bra kombo, faktiskt. Och Louise var så snäll och sov hos mig (vågade inte sova själv i det här stora huset, läskigt ju). Så vi klämde ner oss i min (nästan) dubbelsäng under pluffsiga täcken.

Nu är det söndag och snart kommer L och M hit för att färga håret och dricka kaffe. Néskaffe är guds gåva till mig, ska ni veta. Dom har ju ingen kaffemaskin här, knasiga människor. Igår var jag ute och sprang för övrigt (!). Det var underbart att svettas, det gör jag alltför sällan nuförtiden. Nu ska jag vika tvätt.

Åh, den här filmen är så fin, så genialisk, så bra och jag får alltid lite hjärtkramp när jag ser den. Älskar att dom talar gammalt Shakespeare-språk på vers men att den utspelar sig i vår moderna nutida miljö. Ha tålamod och se hela, mina vänner.

Morningsun through my dirty bedroom-window, 07.47 am.

.

Den här snygga damen har jag hängt med idag. Vi tog en tripp till Portobello Road och kikade in i nästan alla butiker på gatan. Den är så mycket bättre än Oxford Street jag har kommit fram till. Ett blått linne med kaniner på från "Appletree Boutique" fick följa med hem. Fint, värre. Jag köpte också en liten blommig-hatt-med-rosett-hårspänne. Kunde inte låta bli. Ska nog inviga det imorgon när vi ska till Notting Hill Art Klubb. L och jag tog också en promenad nu på kvällskvisten, under dom hukande lövträden. Det är så fint med hösten, gillar känslan av att de svarta tygskorna är alldeles för tunna att ha på sig. Fötterna blir som isbitar, ungefär.

.

Idag tog äldsta pojken min hand. Det har han aldrig gjort innan. Jag blev glad och lite varm sådär. Och minstingen satt nära mig i TV-soffan och lutade sitt huvud mot min arm när vi såg på film. Och kramade mig när jag lämnade honom på nursery. Sådana där saker kan göra ens dag och det tycker jag är så fint.

Har morgonmyst mest hela dagen. Vaknade upp hos L efter för lite sömn. Vi gick och köpte chips, mötte upp M, lagade pestopasta och placerade oss sedan i en hög i sängen för att titta på "Lord of the Rings". Har glömt hur mästerliga dom där filmerna är. Helt tokigt.

Och igår dansade vi oss svettiga på Tiger Tiger. Kalaskväll. Imorgon börjar en ny vecka. Måndagmorgon, upp och hoppa, pigg och glad.

Nej.

Har en gnutta söndagsångest, fast jag inte borde. Nu faller mina ögonlock snart. Godnatt.

Blås din vind

ur din tro

på att tron i sig själv

räcker till.

Att nån i sig själv

kan vara nog.

.

Öronorgasm.

Nu ska jag till The Chamberlyn och för att umgås med några menthol cigaretter och såklart Louise och Mathilda. Behöver komma ut. Känner mig lite trumpen. Hej, så länge, mina vänner. Puss också.

Jag vann över datorsladden (tack gud, som inte finns, men jag tackar dig ändå). Ifall. För tillfället fryser jag något alldeles hemskt, dricker kamomillte och tuggar på ett päron. Kilar fast en artikel om Håkan Hellström ur Göteborgs-Posten på väggen, som min mamma skickat till mig på posten. Hon är sötast i världen. Så nu har jag Håkans ansikte och fina ord precis ovanför sängen. Känns bra. Hennes lilla brev slutade med "Igår luktade jag på din kudde...snuff!". Åh.

Jag alskar London.

Men inte min datorsladd som vagrar bli itryckt i min adapter som tydligen ska funka i hela varlden. Nej, inte i mitt lilla rum i Kensal Rise, inte. So tills dess at jag har kommit underfund med hur jag ska gora, for ni sta ut med mina o:n och a:n po helt fel stallen.

De senaste dagarna har jag druckit for mycket Starbuckskaffe (det ar ju so gott), besokt Westminister med vor inneboende amerikan, promenerat runt po Oxford Street tills fotterna varkte, (det ar so mycket folk att man knappt for plats), besokt Portobello Road Market som jag gillar starkt (fina butiker, ja!), myst med tvillingarna som jag nu borjar lara kanna ordentligt. Jag tycker om dom. Mycket. Sedan har jag fikat lite till. Besokt en engelsk pub och rokt dyra cigaretter i tiopack.

Imorgon har jag varit har en vecka. Kanns som att jag har bott har i en evighet.

AM och PM. Eller tvartom? Eftermiddag och formiddag blandas ihop. Jag oker tog, frogar femton personer om vagen, skrattar for att allt gott so in i helsike fel, ringer taxischaufforer som alskar Abba, och ler ot London och den lustiga vanstertrafiken. Barnen ar fina, den yngsta hatar mig emellanot, men det gor inget, han ar ju i trotsoldern. So jag skyller po det. En inneboende amerikan och barnens mormor stoter jag po i dorroppningen. Hon pratar och gestikulerar som ingen jag har traffat gjort tidigare, helt underbar, och jag ler fnissar over min kopp te.

Tack och hej for mig och london dag ett.

Sådant där hår skulle jag vilja ha.

Igår kom de bästa och finaste människorna i hela världen hit för att äta, dricka vin, gråta, kramas, hålla hårt hårt, kramas lite till, säga farväl och på återseende. Det var en hemskt sorglig men väldigt rolig snyft-fest. Imorgon åker jag till London och jag kan inte förstå det tror jag, för om jag hade det skulle jag vara dödsnervös nu. Jag känner mig helt, totalt cool-lugn och det är ju bra på ett sätt.

Undrar vad det egentligen är med mig.