Kan.inte.fatta att det är ett år sedan jag gick på balen. Önskar så att jag var i Jönköping den här veckan för att se mina fina. Tur att facebook finns. Puh.





Jag hade en svart klänning, dålig hållning och ett konstant leende. Så himla glad och förväntansfull.




Min kavaljer Fille och jag tyckte balen var toppen. Alltså. Det var otroligt fint. Jag har aldrig känt mig så vacker som då. Vi dansade oss svettiga till Movits "Äppelknyckarjazz" och frisyren lossnade mer och mer för varje låt. Men vad gjorde det?

Förätt

och efterätt (och varmrätt däremellan)

En vecka senare var det dags att ta farväl av Per Brahe med studentmössan lite på sne. And so we did. Vi började med studentfrukost. Peppen var helt sanslös.

Studenter!

Peter von Porat lekte rockstjärna och gjorde det helt fantastiskt bra, för alla hoppade på borden och skrek sig hesa. Utspring med vild dans följd av flakåkning som var det roligaste jag gjort. Ville aldrig att det skulle ta slut. Sedan gick jag med klackarna i handen barfota hem till släkt och vänner. Jättefint var det. God mat och kramar. Sedan efterfest, mer kramar, vin och gråt avslutade mina tre finaste skolår. Så var det med det.

Nu har jag varit i London i drygt åtta månader och det tar snart också slut. Börjar planera tjugoårsfestligheter, hiho! Imorgon blir en till flicka nu-får-jag-köpa-alkohol-på-Systemet-gammal. Vi firar i Covent Garden. Stavas a.w.e.s.o.m.e.