Kan.inte.fatta att det är ett år sedan jag gick på balen. Önskar så att jag var i Jönköping den här veckan för att se mina fina. Tur att facebook finns. Puh.





Jag hade en svart klänning, dålig hållning och ett konstant leende. Så himla glad och förväntansfull.




Min kavaljer Fille och jag tyckte balen var toppen. Alltså. Det var otroligt fint. Jag har aldrig känt mig så vacker som då. Vi dansade oss svettiga till Movits "Äppelknyckarjazz" och frisyren lossnade mer och mer för varje låt. Men vad gjorde det?

Förätt

och efterätt (och varmrätt däremellan)

En vecka senare var det dags att ta farväl av Per Brahe med studentmössan lite på sne. And so we did. Vi började med studentfrukost. Peppen var helt sanslös.

Studenter!

Peter von Porat lekte rockstjärna och gjorde det helt fantastiskt bra, för alla hoppade på borden och skrek sig hesa. Utspring med vild dans följd av flakåkning som var det roligaste jag gjort. Ville aldrig att det skulle ta slut. Sedan gick jag med klackarna i handen barfota hem till släkt och vänner. Jättefint var det. God mat och kramar. Sedan efterfest, mer kramar, vin och gråt avslutade mina tre finaste skolår. Så var det med det.

Nu har jag varit i London i drygt åtta månader och det tar snart också slut. Börjar planera tjugoårsfestligheter, hiho! Imorgon blir en till flicka nu-får-jag-köpa-alkohol-på-Systemet-gammal. Vi firar i Covent Garden. Stavas a.w.e.s.o.m.e.

http://youtu.be/lqSKVv6YO8g

Valerieee!

Utkast ur mobilen, ett tag sedan:

´Nu stänger parken vid åtta. Fåglarna kvittrar och ekorrarna samlar nötter, klättrar smidigt upp i träden. Balanserar på papperskorgskanten med hjälp av den fluffiga svansen. Jag ligger på rygg på bänken, väntar på en försenad dam och kisar upp mellan lövverken. Folk springer en runda på kvällskvisten, flåsar tungt. Vi tittar på. Det är vår. Jäkla hurtbullar, tänker jag.´

Nu stänger parken halv tio.
Det betyder att sommaren är här, hur jättesnart som helst. Det känns i luften. Då ska vi bada i Hampsted Heath och låtsas att det är havet.

Älskar min säng här, nästan mest i hela världen. Så himla fin och bred med fluffigt täcke. Brukar sitta ingosad i min filt varje söndag och skriva några rader. Lite för sent oftast. Borde sova men tänker bäst på kvällen.
Går alltid hem från Louise vid halv elva ungefär och tittar upp mot stjärnorna emellanåt, försöker hitta karlavagnen. Tänker att någon där hemma kanske också ser på stjärnorna samtidigt som jag. Idag åkte jag till Camden och drack Lemonade och så köpte jag finaste t-shirten jag någonsin skådat. Med tre cyklar på och en Queenlåt text som lyder

"I want
to ride
my bicycle".




Saknar att cykla. Dog lite för att den är så fin, men nu lever jag igen. Camden Market är min bästa vän.

Firar sju månader i London idag. Wow. Mina helger är bäst jämt och ser ungefär ut som ovan. Strosa runt på stan, dricka kaffe, äta något (helst i form av picknick), sukta efter fina kläder som man ibland har råd med (åh, den materiella lyckan), gå hem och dricka vin och sedan dansa på Koko.
Forstätter maratontitta på Glee. Alltså. Det är så himla bra. Speciellt när jag och elvaåringen kan diskutera vad som hänt över vårt pingisspelande på terassen.