Brå film. Mycket bra.

Har nu haft djävulshosta och feber sen i måndags men mirakulöst nog orkat med tre intervjuer. Nu, äntligen, börjar influensan ge vika. Dock är det mysigt att ligga i morgonrocken hela dagen med nerdragna persienner och titta på serier och bara resa sig ur soffan för att fylla på kannan med citronvatten.

.

Annars är hemtjänsten rätt så kalas. Åker mest bil och är som kortast inne i mysiga, övermöblerade lägenheter för att hjälpa gosiga gamlingar med olika saker. Imorgon åker jag till mormor för att lusläsa GP. Och äta mat. Har även insett att ingen kamera i världen är sämre än min och att jag måste köpa en ny, nu, nu. nu så jag kan dokumentera Göteborgåret. Synd att jag är fattig.

Har tänkt och funderat så mycket på sistone men inte fått ner en enda rad. Antagligen för att jag inte riktigt vet vad jag känner. Allt känslostormar och jag har nog inte riktigt landat. Kändes till en början märkligt att sova i sin oföränderliga säng på ett annat parkettgolv i ett rum utan vägg. Att gå runt på outforskade gator med annorlunda människor.

Allt är så mycket bättre här på många sätt och vis, färgsprakande och inspirerande. Orört på något sätt. Samtidigt saknar jag det vardagliga rutmönstret. Allt som är konstant och tryggt, vilket är något jag måste skapa här. Är yr av glädje och oro på samma gång och känslospärren har suddats ut lite. Det tar tid att landa. Snart så.

Min sambo och jag trivs så fint, trots knaper budget. I helgen har vi varit kulturella och tittat på häftig konst, ätit absurt god mat och gått på pubquiz. Göteborg är bäst och åter bäst. Nu är klockan för mycket och jag borde hoppa i säng bums.

Åh. Vill se. Bums.