Försöker hejja på mig själv samtidigt som jag bråttas med grammatiken. Försöker tänka att snart, snart, när som helst är det över och då ska det åkas till Köpenhamn och drickas öl och andas höstluft på kullerstensgator.

Banksy är ganska fantastisk.

Ett mejl från värdfamiljen och det hann ifatt mig. Ett Niagarafall av saknad. Usch. Vad det är jobbigt att sakna. Tär på krafterna att vara sentimental i det ännu mer dystra oktobermörkret.
Annars sitter jag i gråa raggsockor, ivrigt letandes bussbiljett till Växjö. Och tågbiljett Köpenhamn. Och flygbiljett Strasbourg.
Resfever.

Ja. Det är helt sjukt. Dör lite varje gång jag lyssnar.

På måndagar njuter jag av den danska depressionsmisären. Stavas Lykke.

Skriver alltid för långa texter, raderar och skriver om. Förkortar och blir aldrig nöjd. Nu längtar jag bort igen. Tills dess att jag Swebussar upp till Uppsala för att dansa på nationerna, tågar ner till Köpenhamn och svär "jamen, foer helvede" på sin rätta plats, och kanske hälsar på norrmännen för en längre tid i en sliten lägenhet med balkong, ska jag vänskapligt skaka hand med hösten, dricka mig berusad på te och mysa med Jönköping så gott det går.