Har bott i den här tröjan hela helgen. En helg jag borde pluggat mer men istället sett Veronica Maggio hoppa runt i glittrig klänning och druckit öl. Sånt man ska göra. Nu är jag klar med tre skrivuppgifter på en gång, pang bom, men har en öändlig bok med groteskt liten text att läsa, förstå och få ner på tentapappret på torsdag. Plusminusnoll. Minus en och en halv kanske, till och med. Och nu längtar jag bort igen, är novembertrött, hatar mörkret mer än någonsin men älskar när det stormar. Som att vädret protesterar själv på något vis.

Växjö var så dödsbra att det inte är klokt.

Skål! Köpenhamn nästa!

Fingrat på röda sammetsklänningar och dödssnygga Acne-boots och läst för lite om första världskriget i Texts & Events. Men gråa måndagar kan behöva kryddas lite extra och vi skuttar bort från måstena och kraven på kullerstensgatorna. Hösten är fin när temperaturen visar tolv grader och allt det höstlövsgula leker solstrålar på marken. Imorgon vankas trötta ögon, åttakaffe och viktigt klotter i anteckningsblocken, följt av gäspande kafferaster där jag räknar ner dagarna till Köpenhamn.

Försöker hejja på mig själv samtidigt som jag bråttas med grammatiken. Försöker tänka att snart, snart, när som helst är det över och då ska det åkas till Köpenhamn och drickas öl och andas höstluft på kullerstensgator.