Åh. Finaste scenen från min nya besatthet. Finns knappt något bättre än brittiska dramaserier under första världskriget. Kärleksvånda, förnäm engelska, vackra frisyrer följda av lika fantastiska klänningar och välfriserade män i frack.

Det blev december bara sådär. Idag är det fredag och det betyder sovmorgon och ett Glee-avsnitt laddar på datorn och om en stund ska jag ska åka och ta hand om farmor och dricka kaffe. Morgondagen blir extra festlig, för då ska femtioårskalasas i Göteborg. Här är det grått och urtrist som vanligt och jag vill tågluffa, helst nu direkt och köpa en kamera. En sån där svart, tung sak som knappt får plats i väskan. Mm. En vacker dag i Paris kanske.

Alltså.

Har bott i den här tröjan hela helgen. En helg jag borde pluggat mer men istället sett Veronica Maggio hoppa runt i glittrig klänning och druckit öl. Sånt man ska göra. Nu är jag klar med tre skrivuppgifter på en gång, pang bom, men har en öändlig bok med groteskt liten text att läsa, förstå och få ner på tentapappret på torsdag. Plusminusnoll. Minus en och en halv kanske, till och med. Och nu längtar jag bort igen, är novembertrött, hatar mörkret mer än någonsin men älskar när det stormar. Som att vädret protesterar själv på något vis.

Växjö var så dödsbra att det inte är klokt.

Skål! Köpenhamn nästa!