Jag njuter av att ha lite ledig tid att döda, i sällskap av kaffekoppen. Idag hängde vi upp roliga citat som i tre års tid funnits nedklottrade i våra almanackor, tillsammans med ballonger och bilder. Nu tillåtet för alla att läsa.

Och nu kommer tillfällerna då jag tänker "åh, nu är det sista textkommunikationlektionen". Eller "nu är det sista gången jag byter om i omklädningsrummet". "Nu är det sista gången jag öppnar naturkunskapsboken". Mitt namn kommer snart att vara bortsuddat och ersatt med någon annans.

Eller: "Nu är det snart sista gången jag öppnar och stänger mitt skåp".
.

Håkan ljuder i mina ögon och jag blir sådär lugn och harmonisk. Han är bra. Så bra. Regnet smattrar mot fönsterbläcket, och jag längtar efter doften av blöt asfalt.

Kan du älska mig, som luffaren älskar landsvägen?
Kan du älska mig, som måsarna älskarna takåsarna?
Kan du älska mig, som de unga, älskar revolutionen?
Kan du älskar mig, som den ängslige, älskar gryningen?
Kan du älska mig, som sjömannen älskar haven?
Kan du älska mig, som studenten älskar att drömma om?

Det där sista passar ju så bra. Drömmar. Ja, det har jag gott om.


Förra helgen spelades en hel del gitarr i Göteborgs parker.

.

Go away, from my window.
Leave at your own chosen speed.
I´m not the one you want, babe.
I´m not the one you need.
You say you´re looking for someone.
Who´s never week, but always strong.
To protect you, and defend you.
Weather your right or wrong.
Someone to open each and every door.

But it ain´t me, babe.
It ain´t me you´re looking for.

.

Så nära nu. Kan nästan ta på det med fingertopparna. Dagarna, minuterna och sekunderna går plötsligt rasande fort, och på ett sätt vill jag att det ska sakta ner. Måste stanna upp, tänka, andas, begrunda mina tre år på gymnasiet, allt jag har gjort, sett, känt, levt för, innan jag trycker på play och fortsätter. Lever lite till. Kanske för lite annat den här gången. För en vändning kommer nu, snart, och det känns bra. Hur bra som helst, faktiskt.

.

Söndagsfrukost.

Jag har alltid haft en förkärlek till frukostar. Speciellt sådana morgnar då man har tid att göra en ordentlig. När jag börjar skolan vid åtta hinner jag bara slänga i mig något jättesnabbt, tråkigt nog. Men igår gjorde jag en riktigt smarrig en. Den innehöll flingor och mjölk, gott fullkornsbröd, kaffe och hallonsmoothie. Ah.

Mums.
.

Glaset gick i kras och dina ögon var lika blanka och mörka som en nattsvart himmel utan stjärnor. Blodet pulserade i mina ådror och jag ville slå dig, hårt, hårt. Du skrek åt mig, och vattnet rann ut och la sig i pölar på köksgolvet. Pölar formade som hjärtan.

Och jag skrek tillbaka, en mängd fula ord som jag några minuter senare ångrade att jag någonsin sagt. För jag älskar ju dig. Det vet du. Och du älskar mig. Vansinnigt. Hur mycket vi än bråkar är det ändå det som i slutändan betyder någonting. Det som räknas. En självklarhet ska inte behöva förklaras. Men kanske. Att man vill höra det ibland ändå. Få självklarheten bekräftad.

Varför ska det vara så svårt?

Kärlek är hårt.
.

Bildbomb

Bildbomb från mitt paradis Mollösund. Jag saknar saltvatten, måsskrik, nakenbad, solnedgångar och krabbor så kolossalt mycket just nu.

Och utanför mitt fönster dunk-dunk-dunkar byggarbetarna varje morgon klockan sju. Det gör mig galen. Munksjön ser precis ut som den alltid har gjort. Jag vill inte vara här. Ändå vill jag det. Inte lämna allt jag känner till bakom mig. Inte än. Men snart.

Vågar. Vågar inte. Vågar.
.