Brukar vakna av fåglarna nuförtiden. Morgonpigga jävlar. Fast kanske bättre än väckarklockan när jag tänker efter. Och våren har inte riktigt hittat hit än, den har tappat bort sig själv på vägen. Gått vilse. Jag hejjar allt vad jag kan. Lyssnar också på Bon Iver allt vad jag kan. Kan inte sluta. Om jag såg honom live (= Way Out West) skulle jag förmodligen dö. Rysa till döds. Tror det är fullt möjligt.
Nu ska jag fortsätta titta på Mad Men och önska att jag levde 1963 tillsammans med snygga män, cigaretter och whisky.

Come on skinny love just last the year

Pour a little salt we were never here

My my my, my my my, my my

Staring at the sink of blood and crushed veneer

Idag har varit en bra dag. Solen har tinat upp min genomfrusenhet och jag insåg när jag traskade runt i ett litet skogsområde där solstrålarna silade igenom lövverken och gång på gång irriterade mina kisande ögon, att jag, vi, allihop som avskyr vintern, har överlevt ännu en. Nu är det över. Och att nu väntar månader av grusknaster och parkhäng. Det slog ner helt plötsligt och la sig som ett jävla behag i magen. Ah. Wunderbar.

Är så himla, himla pepp på att se denna film. Wuthering Heights av Andrea Arnold (som också har regisserat Fish Tank. Dunderbra). Tog mig med möda igenom denna klassiker i gymnasiet och det är fortfarande den mest konstiga och hysteriska kärlekshistora jag läst. Heathcliff och Cathy. Cathy och Heathcliff. Förstod mig inte på den för fem öre. Men den var ändå fin, på sitt sätt. Nu ska jag försöka att inte ha för höga förväntingar...

"When this ship docks I´m getting of with you".

"This is crazy!"

She laughs.

"I know, it doesn´t make any sence.

That´s why I trust it".