NOSTALGI

För tre år sedan, under en resa till Portugal med mina dåvarande skola, träffade jag en mycket trevlig pojk vid namn Armin. Han var från Tyskland och bodde i Frankfurt am Main. Armin spelade poliskonstapel i deras teaterföreställning iklädd pösiga hiphop byxor och polishatt. Vi skrattade gott åt hans fina tysk-engelska brytning. Vi skrattade också åt mycket annat under den veckan (jag skulle kunna skriva en hel bok om hur förbaskat bra det var). Men det är en annan historia.

Armin och jag (och mina andra vänner) höll kontakten hela tiden efter resan och bestämde att vi måste träffas igen. Måste. På sommaren kom han till slut, helt ensam, och turades om att bo hos oss i Sverige under en vecka.

Vi besökte Tändstickmuseet och övade under en hel dag på att säga "Streichholstmuseum" på knagglande tyska, vilket visade sig vara väldigt svårt. En dag åkte vi till Gränna och köpte fasligt goda polkagrisar i alla möjliga smaker. På nätterna satt vi uppe och pratade om livet. Det var väldigt fint.

Efter att Armin hade åkt hem tappade vi på något konstigt vänster kontakten. Jag tror inte jag vid det tillfället reflekterade så mycket över det. Ibland tänkte jag på honom, vi hade trots allt blivit så goda vänner. Åren gick och en dag skaffade Armin facebook och vi började skriva igen. Detta hände för fem dagar sedan. Så mycket har hänt under dessa år. Han sa att han hade förändrats. Inga hiphop kläder här inte. Båda två blev helt exalterade och jag tror inte jag förstod hur mycket jag saknat honom. Han skrev:
"Om jag hade skaffat facebook lite tidigare hade du kanske suttit i mitt rum nu".

Jag vill så hemskt gärna till Tyskland nu. På direkten. Bums.