Ligger och stirrar in i väggen i tretton långa minuter utan att förstå mina känslor eller förvirrade existens bättre. Trasselsudd. Blinkar. Blinkar en gång till. Lyssnar till fyrverkerierna ensam med ett hårt dunkande hjärta, när ”bom-bom” hörs utanför det gardinlösa fönstret med metallhasp. Ifrågasätter hur jag känner och analyserar för mycket. Känner för mycket. Önskar att någon kunde ligga bredvid mig i fyrtio-sängen när jag behöver det. Någon som delar med sig av lite kroppsvärme och vars blickar jag kan tyda. Som suddar ut lite tvivel. Biter förbryllat på naglarna, fast jag inte borde. Dom skulle ju växa ut.
Inget blir som man tänkt sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
?!
SvaraRaderaJadu Skaar, det är inte alltid så lätt att bo i London i en annan familj och vara ifrån sina nära och kära (och dig!), och när saker händer där hemma som är jätteknepiga. Usch. Ibland vill jag bara hem. Oftast inte. Men ibland. Mår du bra, min vän?
SvaraRaderaFörstår det cillzthedillz. Håll ut och tänk positivt (du har ju det förjävla skoj, verkar det som!) det är ju i vilket fall en jävla bra erfarenhet och upplevelse det du gör.
SvaraRaderajobbigt när du är så långt borta när det blir problems. tror dom håller på att lösa sig till sist, faktiskt.
mår fint förutom att jag cutar mig varje morgon när jag skall till plugget - dö-h!
PUSS , alla längtar mycket efter dig. <3
Tack Lina, du är fin. Jag har det verkligen tokkul kul för det mesta, men det är jobbigt emellanåt. Hoho, kan se det framför mig hur du springer till bussen. Jag längtar så mycket efter er också!
SvaraRaderaLove.