Min bror gjorde frukost på sängen till mig klockan sex på morgon när jag fyllde nitton sensomrar förra veckan. Den tjugosjunde närmare bestämt. Gott var det och glad blev jag. Jag fick två kokböcker av Hannes också. Den mannen är fin, han. För jag måste lära mig att laga mat nu när mitt au pair liv börjar alldeles (för?) snart. "Hjälp"- känslan blandas med lycka. Det är äntligen, men ändå inte. Skräckblandad förtjusning så det bara knakar om det. Födelsedagen avslutades i alla fall på Bongo och det var fint med dans, bra folk, öl och annat trevligt.

.

Imorgon blir det mer dans och mer alkoholhaltiga drycker, då det är fest i kulturhusets vindslokal. Då ska vi dansa ännu mer, slänga med huvuderna så håret slår som en piskor i ansikterna men in bry oss för det känns inte. Vi knuffas lite istället och känner electromusiken dunka oavbrutet i kroppen, kanske i takt med hjärtats slag som pumpar runt blod i våra ådror. Ett, två. Stampar i golvet. Snurrar runt. Svett. Kanske lite tårar om det är någon riktigt bra låt som man tycker hemskt mycket om eller kanske bara på grund av vinddraget när man kastar huvudet hit och dit i takt med basen. Att dansa är något av det bästa man göra. På riktigt. Att bara röra på kroppen utan att tänka på något annat än just det, bara blunda känna, andas. Det är fint. Jättefint. Nu ska jag krypa till kojs och sova länge, länge för imorgon är jag ledig för första gången på evigheter.

Hold my head, under the water.
Take a breath, for the FATHER.
Learn to love, lessons repeating.
The Chronicles are so misleading.

THIS IS YOUR BATISM.

Åhååå, vad bra dom var live. Hur bra som helst. Babian också. Och Bye bye bycicle. Och hela Emmabodafestivalen också för den delen. Jag saknar det, och peppar redan nästa år. Ikväll blir det mys med Anna. Film och sånt. Det gillas!

Åh, nu drar jag till Emmaboda för att dricka California white och öl ur plastvinglas, umgås med fina människor som jag tycker så mycket om, sova på ett förhoppningsvis ganska mjukt uppblåsbart liggunderlag, äta grov limpa med skinkost varje morgon och se en massa bra band. Håhå. Måste packa det sista nu. Skynda skynda. Och äta sushi. Man ska ju grunda med något ordentligt innan man ska på festival, har min kära broder lärt mig.

Adios!

Jag har tagit körkort. 30 juni hände det. Då var jag såhär glad:

.

För tillfället jobbar jag mig svettig, bokstavligt talat. Den flyttbara fläkten är min bästa vän på jobbet. Önskar att den inte var så stor så jag kunde ta med mig den överallt. Idag satt vi ute på gården med boende från flera avdelningar, under skuggan av ett stort träd. Det var gymnastik, nämligen. Och boul-spelande. Fast jag åt mest kex, tittade på och skrattade. De är för söta, alltså. Förvirrade, glada och stela som sjutton.

Men snart är jag ledig och då bär det av till Mollösund med Linda, (äntligen, äntligen, äntligen). Jag tror det är psykiskt omöjligt för mig att vara borta från sommarstugan mer än ett halvår. Lite som abstinens. Västkustabstinens.

På Mollösund vill jag vara så gärna befinna mig nu, men först måste jag hjälpa gamlingarna på jobbet några veckor till. Att gå upp kvart i sex på morgonen och cykla iväg fem i halv sju är döööden men stort D. Men. Det är himla fint att ha ett sommarjobb. Är så glad för det så jag ska inte klaga.
.

Och mitt True Blood beroende fortsätter. Utan stopp. Sitter hellre inne och tittar på två avsnitt än att vara ute och sola. Fast enkelt val egentligen. Tycker inte alls om att sola. Plågas bara. Dock är det uthärdligt om man ligger på en hård, solvarm klippa och har ett hav bara några meter ifrån. Då är helt okej, och mer därtill. Men allra finast är det på en avlägsen udde, där ingen ser, inte ens fiskebåtarna som ofta tuffar förbi i fem knop, så man kan hoppa i naken. Naket är bäst. Att sova är också rätt bra och det ska jag göra nu.

.

Puss och dröm sött (själv ska jag drömma om Alexander Skarsgård i True Blood). Usch vad jag är töntig, men jag kan inte hjälpa det. Har drabbats av vampyrsyndromet. Eller något.

HÄR ÄR DEN. Gaah (!!!).

Jag lever. För tillfället fylls mina sommarlovsdagar (eller ledighet kanske jag ska säga, för i augusti kommer jag inte att sätta mina fötter på Per Brahe igen) med utbildningar, körkortsplugg (snart, snart), och True Blood avsnitt. True Blood. Alltså, den serien. Så himla bra. Är beroende och besatt på samma gång. När jag vet hur man lägger upp videoklipp på bloggen ska jag visa er introt, som är så snyggt att jag dör. Japp. Hade också tänkt att visa en bild från studenten, men det vill sig inte alls just nu. Den föreställer i alla fall ett lakan med vår fina text "SP-Media vill tacka Wikipedia". Och jag vill tacka alla som har gjort mina tre år på Peset bäst, bäst, bäst. För det har det varit.