När jag längtar hem brukar jag titta på dom här bilderna bland annat:



En kväll, bland många, på Vätterstranden där jag och Julia posar väldigt oseriöst.

Solnegång vid sommarstugan.

När jag och Julia åkte till Hooks för att rida på envisa hästar.

Min innergård.

När jag, Julia och Lina tog en tripp för att utforska Göteborg nattklubbar. Vi levde livet med vin, cigaretter, dans och gitarrspelande på högsta studentlägenhets-balkongen. En av dom finaste helgerna jag har varit med om.

När det hade snöat så mycket att jag och Linda bestämde oss för att bygga en gigantiskt snökoja.

En av kvällarna vi festade i Helenas rum (krullet är så fruktansvärt söt på denna bilden).

Det här var första gången jag träffade Joanna i nyktert tillstånd. Hon var så fin och rolig även då.

Strosade runt i Röda Korset affärer med dessa kvinnor en hemskt varm sommardag.

En festlig kväll hos Ramona.

När Lina fyllde myndig. Finfinfin kväll.

Emmaboda-som var bästa veckan i mitt liv.

När Crystal Castles spelade dog vi lite smått. Eller mycket.

.

- Cecilia...?
- Yes?
- I love you.
- Aw, do you? Well, I love you to.

Gårdagens museiplaner sprang iväg och begravde sig, istället blev det rundvandring i Notting Hill och jag fångade regnbågen och "The Travel Bookshop" från filmen med samma namn på bild, uppifrån L:s sovrumsfönster. Idag har jag mest frusit hela dagen, memorerat gatnamn, och strosat runt på Portobello Road i jakt på ett par nya skor och en tröja. Skulle behöva en sisådär hundra stycken för att inte frysa.

God morgon. Idag mår jag inte bra alls. Har ont i halsen och känner mig jättesvag. Det går liksom i slow motion när jag ska gå upp för trapporna och mina rörelser är mycket långsammare än vanligt, ungefär som i Sagan om de två tornen, när enten (trädet) pratar sådär irriterande sakta. Trots det ska jag uttnyttja dagen och samla kulturpoäng med L och L och åka till National History Museum och titta på dinousairer. Adjöss, så länge.

Jag har varit hemma själv i helgen. Fint, tycker jag. Inga skrikande barn som väcker en på morgonen. Igår myste vi med mozarellapizza, jordgubbar och chips. Bra kombo, faktiskt. Och Louise var så snäll och sov hos mig (vågade inte sova själv i det här stora huset, läskigt ju). Så vi klämde ner oss i min (nästan) dubbelsäng under pluffsiga täcken.

Nu är det söndag och snart kommer L och M hit för att färga håret och dricka kaffe. Néskaffe är guds gåva till mig, ska ni veta. Dom har ju ingen kaffemaskin här, knasiga människor. Igår var jag ute och sprang för övrigt (!). Det var underbart att svettas, det gör jag alltför sällan nuförtiden. Nu ska jag vika tvätt.

Åh, den här filmen är så fin, så genialisk, så bra och jag får alltid lite hjärtkramp när jag ser den. Älskar att dom talar gammalt Shakespeare-språk på vers men att den utspelar sig i vår moderna nutida miljö. Ha tålamod och se hela, mina vänner.

Morningsun through my dirty bedroom-window, 07.47 am.