Det är torsdag, snart fredag, och jag har i princip inget att säga förutom hej-hej. Längtar till havet och att ha blåsten i håret. Varma klippor att värma sig på. Och segelbåtar att titta på. Igår kväll satt jag barnvakt till halv två och därför är jag rysligt trött nu. Men vad fint det är med extrapengar. Tjugopundshögen växer och Parisplanerna börjar ta form. Jag är så pepp att det inte är klokt. Nu ska det bara spikas en helg i vår. I vår. Hejja våren.

Ja. Qui. Godnatt.

Såhär har min sjätte helg i London sett ut ungefär. Champange, house-dunk och ungjävlar blandat med Monettavlor, Themsen och första julklappsinköpet. Till min bror. En ständig folkmassa i rörelse under en mörknande novemberhimmel, bland rödlysande stoppljus och tutande bilar. Det kommer rök ur munnen när man andas och Big Ben är grön. Ett till brev från mamma damp ner i brevinkastet idag. Har nu slukat hennes medskickade tidningsartiklar och fågelvykort. Jag läser för lite bra böcker, strosar runt på gator för mycket. Tar på mig för lite kläder för Englands råkalla klimat, och köper för mycket. Längtar till jul gör jag också. Efter julgransdoft och min minst tjugofemgradiga lägenhet.

Åh.

Ligger och stirrar in i väggen i tretton långa minuter utan att förstå mina känslor eller förvirrade existens bättre. Trasselsudd. Blinkar. Blinkar en gång till. Lyssnar till fyrverkerierna ensam med ett hårt dunkande hjärta, när ”bom-bom” hörs utanför det gardinlösa fönstret med metallhasp. Ifrågasätter hur jag känner och analyserar för mycket. Känner för mycket. Önskar att någon kunde ligga bredvid mig i fyrtio-sängen när jag behöver det. Någon som delar med sig av lite kroppsvärme och vars blickar jag kan tyda. Som suddar ut lite tvivel. Biter förbryllat på naglarna, fast jag inte borde. Dom skulle ju växa ut.
Inget blir som man tänkt sig.

Alltså. Freddie Mercury är min musik-gud, har alltid varit, kommer alltid att vara. Hans röst är så vansinnigt bäst och om inte han hade varit bög och död hade jag gift mig med honom. Minns när jag som liten flicka satt och diggade Queen-låtar i min uråldriga bandspelare (det var på tiden innan Mp3:n hade uppfunnits) i bilen på väg till sommarstugan. Skulle göra precis vad som helst för att få se dom live. Vilket tyvärr aldrig kommer att hända. Varför dog du, Freddie? Va? Kan du inte bara återuppstå, som jesus? Eller kan någon spola tillbaka mig till åttio-talet.

Snälla?

Jag vill klippa lugg. En lång hellugg som jag kan gå runt och mystiskt iakkta folk tillsammans med. Och gömma mina blickar under. Det vore fint. Helst ska den vara röd också. Ska nog ta fram saxen imorgon. Klipp-klipp.

Trailern till en utav mina absoluta favoritfilmer kommer här:

Såhär ser mitt hår ut ungefär varje dag. Rufs och tov. Annars har jag jobbat mycket, lagat konstig couscous. Firat Halloween och en artonårig engelsman på samma dag. Druckit irländsk cider i mängder och pussat på minstingen för att han är så ruggigt söt och fin, fast han protesterar kan jag inte låta bli. Och så har jag spillt en hel kopp kaffe på heltäckningsmattan och bitit på naglarna fast jag inte borde.

Fått paket från mamma med lite extra koftor, löparskor och fina vinterkappan. Sätter upp hennes fågelvykort på väggen. Har snart en hel samling. Kommit på att barn är ombytliga varelser. Känner mig otillräcklig ibland, vet inte var jag har dom. Och mig själv bland dom. Är lite upp och ner om vartannat. Aldrig lugnt, fullt sjå dygnet runt, tjugofyra-sju. Inte mig emot. Fint med liv och rörelse, även om det skulle vara skönt att vara helt, fullkomligt ensam nån gång.

Föresten tror jag att jag har åkt på en förkylning igen. Fan. Gillar inte alls att vara sjuk. Så nu ska jag sova och krya på mig.